Evren Alici: “På sikt kan vi förvandla många cancersjukdomar till kroniska sjukdomar”

Nyligen avslutades en studie som kan leda till ett nytt sätt att behandla benmärgscancer. Forskarna bakom studien vill förvandla cancern till en sjukdom det går att leva med – och helst mycket snart. Följ med till labbet på Campus Flemingsberg för att träffa den otålige forskningsledaren Evren Alici.

– Välkommen, vill du ha kaffe – följ mig!

Evren Alici inleder rundvandringen av labbet i Novum innan jag hunnit ta av mig vantarna. I rum efter rum ryms avancerade labbutrustningar och analysverktyg. Allt varvat med små kontorsplatser; välfyllda av pärmar, papper och skärmar. Innan vi nått fikarummet har vi stoppats två gånger av kollegor som behöver råd. Alici ställer snabba motfrågor och svarar uppmuntrande.

– Bra idé! Gå och anteckna det direkt.

Vid kaffemaskinen bokar han ett möte, samtidigt som han introducerar mig för sina kollegor.

– Här finns ingen hierarki, utan ett öppet klimat där alla pratar med alla. Alla har en egen nisch, och vi interagerar över disciplinerna, målet är att vi ska komplettera varandra för att göra bästa möjliga forskning.

Saknar tålamod
När vi satt oss ned i ett mötesrum så suckar Evren Alici över att tiden gått så fort. År 2002 inledde han doktorandstudierna vid Karolinska Institutet. Då var han nyanländ till Sverige efter att ha arbetat som läkare både i Kongo och i USA. Uppvuxen och utbildad i Turkiet stod han på svensk mark en höstdag i september.

– Jag tyckte att det var jättekallt. Men jag gillade Sverige. Min dåvarande fru var svenska och pådrivande i flytten. Och hon drillade mig i språket direkt, vägrade prata annat än svenska med mig hemma, säger han och skrattar.

Snart insåg han att fältet som intresserade honom som kirurg och ortoped var för litet i Sverige och ville göra något annat. Men handledaren, Sirac Dilber, menade att han borde doktorera och presenterade honom för professorerna Hans-Gustaf Ljunggren, och Gösta Gahrton, och karriären tog en helt ny vändning.

– De öppnade dörren till det oerhört spännande området cell- och genterapi. Pratade om virala vektorer och plasmider, vilket var helt nytt för mig. Det var en verklig utmaning, precis vad jag ville ha. Även om lönen var katastrofalt dålig, säger han med ännu ett smittande skratt.

Första året i Sverige hade han planerat att ta det lite lugnare, lära sig språket och landa i kulturen. Men tempot blev det motsatta. Och det har knappast avtagit över åren – men det verkar spegla människan Evren Alici.

– Jag är fortfarande kirurg i botten och saknar därför tålamod. Jag vill se resultat snabbt: det ska finnas en behandling baserad på min forskning innan jag går i pension.

Drivs av patientnära arbete
Behandlingen han ser fram emot är ett nytt sätt att bekämpa myelom, en sorts benmärgscancer, med hjälp av avancerad cellterapi. Hans forskning har haft som mål att använda sig av en viss sorts immunceller: de så kallade NK-cellerna. De utgör en viktig del av immunförsvaret, eftersom de både kan känna igen och döda celler som är förändrade, till exempel infekterade av virus eller transformerade till tumörceller.

– Efter två års intensivt arbete hittade vi tillsammans ett sätt att expandera och aktivera dem så att de dödar tumörcellerna.

Inriktningen på just myelom kan delvis förklaras av hans tidigare liv som läkare.

– Dessa patienter har mycket lätt att få ryggradsfrakturer eftersom de förlorar bendensitet. De klarar ingen belastning. Jag minns en patient, en äldre kvinna, som bröt alla sina revben när hon vände sig om i sängen.

Att forskningen bedrivs nära patienter är en viktig drivkraft.

– När du arbetat kliniskt med patienter så förändrar det ditt synsätt. Din empati ökar och du blir mer lösningsinriktad. Det känns bättre i hjärtat att jag ägnar mig åt något som kan hjälpa en patient – även om det är på sikt.

I dag har en första så kallad fas 1-studie genomförts där NK-celler getts till patienter med myelom och resultaten nagelfars nu i labben omkring oss. Publicering planeras till efter årsskiftet.

– Det ser ut som det kommer att fungera. Även om bara är en fas 1-studie så har vi fått en fingervisning om framgång. Och det är redan bestämt att vi går vidare med en fas 2-studie.

Omgivningen viktig framgångsfaktor
När Evren Alici berättar om sin forskning är det många andra namn han inkluderar. Några av dem som redan nämnts är Hans-Gustaf Ljunggren, professor i infektionssjukdomar, Gösta Gahrton, professor emeritus i hematologi, samt läkaren Hareth Nahi.

– Hareth är en av Nordens främsta myelom-läkare och en otroligt viktig person. Han är den som ansvarar bl.a för våra kliniska prövningar samt står för all patientkontakt och uppföljning.

Och det faktum att Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge har en stor transplantationsverksamhet har varit mycket betydelsefullt, menar han.

– Vårdpersonalen där, från sjuksköterskor, forskningssköterskor till läkare, har en enorm kunskap inom cellterapi. Som vilka biverkningar som är vanliga och hur de bäst ska tacklas. Kunskapen de bär kan vara den viktigaste länken i hela kedjan, utan dem kommer vi aldrig att lyckas.

Även infrastrukturen kring cell- och genterapi är unik i Flemingsberg, menar han. Forskningsstudien har till del drivits av företaget Cellprotect Nordic Pharmaceuticals som har kontor några våningar ovanför labbet.

Cancer en livslång sjukdom
När den första kliniska studien startade insåg han att det var dags att lämna över det arbetet till andra.

– I stället gick jag tillbaka till labbet för att undersöka hur vi ytterligare kunde öka NK-cellernas förmåga att känna igen cancerceller.

Patentet sålde han för en krona och ett löfte om att Cellprotect skulle ta det vidare. Att forskningen kommersialiseras är den naturliga vägen framåt, menar han.

– Vi behöver näringslivet eftersom ingen annan kan driva igenom en fas 3-prövning. Den kostar miljontals kronor och är inget som en forskningsfond eller offentlig finansiär kan ställa upp med.

Framtiden ligger i individualiserade terapier och läkemedel, menar han. Dessa dämpar risken för biverkningar, förlänger livet och förbättrar livskvaliteten hos patienterna.

– Men jag tror inte vi kommer att kunna bota all cancer. Vad vi kan göra på sikt är att förvandla många cancersjukdomar till en kroniska sjukdomar, där patienterna får ett långt liv med bra livskvalitet. Det skulle det vara en stor succé. Och det är dit vi är på väg.

Du verkar älska att gå till jobbet?

– Ja! Du hittar mig här från klockan sju på morgonen till nio på kvällen. Och jag tror det är för att jag smittas av gruppens glädje. När de visar att brinner för det de gör, då brinner även jag.

NK-CELLEN EN SVENSK UPPTÄCKT

Upptäckten av NK-cellerna skedde på Karolinska Institutet i mitten av 1970-talet av Rolf Kiessling, Eva Klein och Hans Wigzell. Även NK-cellens förmåga att känna igen tumörceller klarlades på KI, under 1980-talet av forskarna Klas Kärre och Hans-Gustaf Ljunggren.

LÄKEMEDELSUTVECKLING SKER I FASER

Fas 1 är den första gången läkemedlet testas i människa. Detta görs på friska eller svårt sjuka personer beroende på vilken typ av läkemedel det gäller.  Här betonas ofta läkemedlets säkerhet och hur det bryts ner i kroppen.

Fas 2 görs på en större grupp patienter som lider av en sjukdom med målet att se hur effektivt det är för att behandla sjukdomen.

Fas 3 är jämförande studier med försöksgrupp och kontrollgrupp och ett stort antal patienter

Fas 4 är en övervakningsfas efter det att läkemedlet börjat säljas och användas.

EVREN ALICI

Född: 1975, i Izmir, Turkiet.

Familj: Gift med Elizabeth Henry Alici, två döttrar Lilly 10 år och Clara 13 år.

Boende: Snättringe. Pappan är professor emeritus i ortopedi och har varit rektor för ett av Turkiets medicinska universitetet, mamman är professor emeritus i mikrobiologi.

Fritidsintressen: Segla, renovera hemma, läsa sci-fi

“Evren Alici är en oerhört målmedveten och driven forskare inom området immunterapi mot cancer, med en stark inriktning mot innovation och entreprenörskap. Han ligger bakom tillkomsten av flera företag inklusive CellProtect Nordic Pharmaceuticals med bas i Flemingsberg. Han är en flitigt anlitad samarbetspartner i flera internationella forskningsnätverk och rådgivare åt ett flertal internationella företag inom området. För att Flemingsbergsområdet fortsatt skall utvecklas krävs fler personer med Evrens egenskaper.”

Hans-Gustaf Ljunggren, Professor i infektionssjukdomar, KI