Karin Nordh: ”Ensam är aldrig stark”
När Karin Nordh lämnar KTH för en välplanerad pension så är det efter en gedigen insats för utvecklingen av Campus Flemingsberg. Nu betonar hon vikten av en fortsatt samverkan.
Karin Nordhs engagemang för Flemingsberg sträcker sig mer än tjugo år tillbaka i tiden. Hon beskriver det som något av en cirkelrörelse som inleddes redan vid millennieskiftet. Då rekryterades hon till Södertörns utvecklingscentrum för att utveckla visionen om Flemingsberg som en nod i södra Stockholm. Bland de drivande fanns SJs forne generaldirektör Stig Larsson som såg till att stationen byggdes och att fjärr- och regionaltågen stannar i Flemingsberg.
– I dag ser vi hur Larssons visioner förverkligas, vilket visar vilken tid det tar att arbeta med områdesutveckling, säger Karin Nordh.
Nu lämnar Karin Nordh KTH i Flemingsberg för en pension som planerats sedan länge. De senaste åren har hon trappat ned i arbetstid. Närmast står nu en fjällvandring med maken på tur.
– Jag bestämde mig för flera år sedan att ta vara på tiden efter 65. Och jag är fortfarande frisk och orkar gå Padjelantaleden med packning på ryggen. Min man varit pensionär i några år redan. Nu känner jag att det dags, säger Karin Nordh.
De sista flyttlådorna fick följa med hem redan i somras då högskolan höll stängt på grund av pandemin.
Utvecklat forskningscentrum för KTH
Efter Södertörns utvecklingscentrum tog hon rollen som näringslivschef i Haninge kommun under sex år. Därifrån handplockades hon för att utveckla ett nytt forskningscentrum för KTH i Haninge Centrum för hälsa och byggande. När KTH valde att flytta verksamheten till Flemingsberg år 2016 så slöts en cirkel.
– Flemingsberg har i dag Sveriges mesta campus. Visst finns det många olika campusområdet i landet men inget med samma mångfald eller lika många lärosäten på en och samma plats, säger Karin Nordh.
Arbetet med regional utveckling har präglat hennes yrkesliv. Hon är bra på att samla människor, motivera dem att bidra och att dra åt samma håll. All utveckling kommer från samverkan och ensam är aldrig stark, betonar hon.
– Det är sällan en enskild person har så stor påverkan, det är alltid teamarbete som ger resultat. Det irriterar mig när en enskild person får allt beröm. Man ska vara ärlig och berömma medarbetarna för sitt arbete, lyfta fram dem och deras idéer. Där har jag haft tur med mina egna chefer genom åren.
Väl på plats i Flemingsberg väckte hon idén om en starkare samverkan mellan lärosätena i området. I dag deltar Region Stockholm, samtliga lärosäten, studentkårer, omgivande kommunerna, företag och fastighetsintressenter i utvecklingen av en attraktiv campusmiljö i Flemingsberg.
– Det gäller att involvera många i ett utvecklingsarbete, om det drivs enbart av några få eldsjälar så faller det snart. Flemingsberg Science gör ett oerhört viktigt arbete som den samlande parten som för arbetet framåt – en eloge till dem för det, säger Karin Nordh.
Kavlar upp ärmarna och hugger i
När jag berättar att hon beskrivs av andra som en ”doer”: en person som aldrig tvekar inför att själv ta första steget, så svarar hon med ett bevingat uttryck från 1980-talet: ”You can’t do business sitting on your ass.”.
– Om du kavlar upp ärmarna och hugger i så är det lättare att få andra att följa efter. Den inställningen har nog präglat mitt arbetsliv. Sedan är jag en social person.
Hon har alltid levt ett aktivt fritidsliv. Uppvuxen med segling och fjällvandring vilket hon fortsatt med som vuxen. Nu är dock segelbåten såld men varje år blir det fjällvandring och varannan sommar cyklar paret i Holland.
– I min utevistelse fyller jag min själ och hämtar kraft. Någonstans måste du fylla på. Alla har vi svackor och upplever trauman. Men livet är ingen räkmacka utan hårt arbete i uppförsbacke. Konsten är att våga sitta ned och vila i det du har. Även om det ibland är tufft och tungt, säger Karin Nordh.
Året 2020 har tydligt visat att omvärlden kan bjuda på överraskningar. Nedstängningen av Campus Flemingsberg har varit ett avbrott för utvecklingen, menar hon.
– Men vi kommer ha fler pandemier och svackor i ekonomin, det måste vi acceptera. Som medborgare tror jag vi har lärt oss oerhört mycket av det gångna året, säger hon.
För att inte tala om lärdomarna inom forskningsområdet, menar hon. Där har ett globalt samarbete vuxit fram som lett fram till nya resultat i kampen mot pandemin.
– Där har vi sett hur viktigt det är med samarbete och att inte undanhålla information utan att dra åt samma håll.
Pandemin lade även krokben för hennes senaste projekt: Kodkuporna. Här ska mellanstadiebarn bjudas in till eftermiddags- och kvällsverksamhet i högskolornas datorsalar.
– Den som kan koda äger ett verktyg som ger makt. Många är utestängda från den kunskapen. Det är också viktigt att öppna dörrarna till lärosätena till fler. Även visa föräldrarna möjligheten till vidareutbildning, säger Karin Nordh.
För KTHs del är det också viktigt att stärka det lokala arbetet, menar hon.
– Ofta talar man om lärosätenas internationella utbyte inom utbildning och forskning. Men det är lika viktigt att arbeta lokalt och regionalt. Och jag hoppas att projektet tas upp igen, allt förarbete är gjort.
Karin Nordhs råd till utvecklingen av Flemingsberg:
– Knyt samman alla engagerade personer: ensam är inte stark, bara i grupp blir vi starka.
– Stärk samverkan och nätverkande mellan olika inblandade, arbeta långsiktigt.
– Ha tålamod. Det tar tid att sprida goda idéer, ha respekt för att förankringstid tar sin tid och för att människor tar till sig budskap på olika sätt.